Varför jag valde hälsovägen

God morgon! Eller godnatt kanske jag ska säga. Här i Bangkok är klockan 8 och hos er runt 3…. Idag kommer världens bästa Jason hit och vi ska fortsätta fota min bok! Följ mig gärna på Instagram där jag lägger upp lite prepp och “behind the scenes” på Stories… @happyfoodproject

Happy Food Project” eftersom jag har med åren märkt att jag min energinivå, mitt humör och min hälsa styrs av maten jag äter. Jag prioriterar sömn framför sena kvällar, MÅSTE springa och träna minst 5 gånger i veckan för att balansera min överaktiva hjärna. Jag har de senaste två åren tagit 2 helt vita månader, en gång på hösten och en gång på våren. Allt detta för att få känna mig fokuserad.

För två veckor sedan läste jag en artikel där Kristin Kaspersen berättade att hon fått diagnosen ADHD. Eftersom jag var föga insatt i diagnosen (vet inte så mycket mer än att barn som har det är överaktiva och har svårt att koncentrera sig). Jag tyckte det lät märkligt eftersom jag har träffat Kristin flera gånger och har alltid haft sådan beundran för henne och hennes lugn, målmedvetenhet och hälsosamma livsstil. Så det var när jag började läsa på lite om diagnosen som poletten trillade ner: Det var en EXAKT beskrivning av mig själv. Några dagar senare efter besök hos en psykiater och en psykoterapeut stod det klart att jag också har diagnosen.

Anledningen till att jag aldrig har frågat mig om jag har det eller inte beror på att flickors symptom skiljer sig oftast rejält ifrån pojkars, det vill säga att det finns inte en hyperaktivitet, den stannar liksom kvar i huvudet där hjärnan går på högvarv! Så i skolan blev ju detta såklart jättejobbigt, eftersom läraren bara trodde att jag var en dagdrömmare, som gick från att alltid vara bland de bästa i min klass till att kämpa för kung och fosterland, när jag började på högstadiet och faktiskt var tvungen att plugga! När man har diagnosen utan att veta om det leder det oftast till att man känner sig dum och lat och självförtroendet hamnar på botten…Men jag lyckades ta studenten med hyfsade betyg och senare ta en magisterexamen på Handelshögskolan i Göteborg (fråga mig inte hur det gick till, haha).

När jag sedan började jobba fortsatte problemet. Jag har alltid haft skyhöga ambitioner, men när dagarna blir långa och arbetsuppgifterna tunga har jag “bränt mig”, särskilt när jag blev mamma och stressade ihjäl mig över hur saker och ting inte gick ihop (samt rejäl sömnbrist på det).

Så för några år sedan var det som jag förstod att jag måste göra något med min hälsa för att få vardagen att gå ihop. Det började med att jag slutade äta kött för 9 år sen, sedan slutade jag baka med vitt socker, efter det introducerade jag nya glutenfria mjölsorter hemma och det senaste har vi även tagit bort alla mjölkprodukter. Jag har alltid velat laga bara vegansk mat hemma, men inte varit redo och det märkliga var att det tog bara 7 dagar från det beslutet till att jag förstod att jag hade ADHD! Jag kallar mig inte vegan och kommer inte vara det till 100% men maten vi äter hemma är vegansk.

Det jag försöker förklara är att min kost har definitivt gett mig i klarhet i hur jag fungerar! Maten är min medicin och bara att vara medveten om det kan förändra liv till det bättre, tro mig!! Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det har inget med ditt utseende eller viktnedång att göra! Jag är INTE ett fan av dieter och snabba viktnedgångar, det fungerar inte!  Den ökade hälsomedvetenheten beror på att folk förstår att man kan ifrågasätta våra mattraditioner. Ja, jag växte upp med Skogaholmslimpa och O´Boy, det var jättegott, haha! Men jag mådde inte bra av det. Men aldrig skulle jag ifrågasätta att maten påverkade mig, att det var den som gjorde att jag hade ont i magen jämt.

Avslutningsvis vill jag säga att jag är så lättad och glad över min diagnos! Att jag äntligen förstår varför saker och ting har varit kämpiga för mig genom åren. Men främst för att jag är 100% säker på att jag inte hade valt en hälsosam livsstil hade det inte varit för den.

Här är en bild på mig, en 9-årig tjej med odiagnostiserad ADHD, som sipprar i sig kokosvatten på Bali…. nej, det var inte så synd om mig trots allt! 🙂 Fick resa mycket som barn och det är jag så tacksam för.

Ha en fantastisk dag alla och ta hand om er och era magar! 🙂

Läs om vår kommentarspolicy